Hegemonin

Recension av Ernesto Laclau och Chantal Mouffes Hegemonin och den socialistiska strategin i Arena (6/2008)

Vad ska vänstern göra när revolutionen inte kommer som på beställning av den kapitalistiska ekonomins “lagar”? Vad ska socialisterna ta sig till då arbetarklassen verkar ovillig att vända sina hammare och skäror mot kapitalet? I Hegemonin och den socialistiska strategin försöker Ernesto Laclau och Chantal Mouffe besvara dessa frågor. Genom att strimla sönder den ortodoxa marxismens föreställningar om revolutionens “nödvändighet” och arbetarklassens centrala roll i den socialistiska kampen vill de öppna upp för en ny politisk praktik.

Laclau och Mouffe menar att politiken inte har någon självklar koppling till samhällets ekonomiska struktur. Den kapitalistiska ekonomin kommer inte automatiskt att ge upphov till en revolutionär arbetarklass. Vänstern måste lämna tron på ett “proletariat” som vid ett givet ögonblick går samman, krossar kapitalismen och upprättar ett samhälle utan orättvisor. Om den gamla skolans socialister antog att “avskaffandet av det privata ägandet skulle […] utrota alla former av underordning” måste den nya vänstern istället föra en kontinuerlig “radikaldemokratisk” kamp inom flera områden. Vänstern måste upprätta en hegemoni som införlivar en mångfald av förtryckta grupper och politiska projekt – alltså ägna sig åt det som vi idag kallar för intersektionalitet.

När Hegemonin kom ut på engelska 1985 var det en skoningslös kritik av en arbetarrörelse som stirrat sig blind på klassbegreppet. Idag är situationen annorlunda. Numera har de feministiska, antirasistiska och sexualpolitiska kamperna mer framskjutna positioner inom vänstern. Samtidigt har de samhällsomdanande visioner som knöts till klasskampen hamnat i skymundan. Laclau och Mouffe menar själva i sitt nyskrivna förord att dagens vänsterprojekt “befinner sig i en ännu djupare kris” än för tjugo år sen. Men beror inte detta på att rörelsen – i enlighet med deras råd – kastat sina gamla drömmar överbord? Hegemonin ger nog mest om man läser den tillsammans med Mouffes nyligen översatta Om det politiska, som mer direkt manar till kamp mot den rådande samhällsordningen.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s