Myten om flexälskande unga gynnar bara arbetsgivare

Debattartikel på Newsmill 5/11 2009

Vi 80-talister är en splittrad och brokig generation. Uppvuxna i skarven mellan det gamla och nya samhället, mellan folkhem och nyliberalism, mellan ”tryggheten” och ”friheten”, mellan statens och marknadens diktat. Gamla nog att ha fått ta del av folkhemsprojektet sista kaksmulor i form av kommunala musikskolor, sommarkolonier och skoltandläkare. Unga nog att ha fått order om att sudda ut anteckningarna i skolböckerna för att lämpa över dem på nästa årskull.

För tidigare generationer som på ett mer aktivt sätt fick del av folkhemsprojektet innebar 1990-talet att det var dags att ta farväl. Ironiska komiker födda på 1970-talet började älta en barndom i skuggan av offentliga linoleummattor och sockiplast. Borgerliga ledarsidor hetsade alltmer högljutt mot välfärdsstaten. Ett gäng folkhemsnostalgiker bombhotade 1997 julhandeln i Stockholm i protest mot nedmonteringen av välfärden. Gruppen kallade sig ”Vi som byggde Sverige”.

80-talisterna drabbades inte av samma panik. För en generation som aldrig fått ta del av folkhemmet fanns ingen anledning att explodera i vare sig triumferande vrål eller gråtmild nostalgi. Vi var generationen som inte byggde Sverige. För en generation som varken byggde Sverige eller kunde knyta sina liv till någon av de stora ideologiska berättelserna blev det naturligt att söka sina rötter på annat håll. 80-talisterna, sägs det ofta, blev extrema individualister. Vi blev en identitetsfokuserad generation som ville satsa på oss själva och förverkliga våra drömmar. Och visst stämmer det att det sällan varit familjen, klassen eller någon annan traditionell social gemenskap som vi identifierat oss med. Vi har haft lättare att engagera oss i våra individuella projekt och pussel.

”Om det är något min generation har fått höra så är det att vi ska våga satsa”, skriver Gustav Fridolin i sin bok Blåsta. Fridolin argumenterar i boken för att individualismen och kampen för självförverkligande inte är några grundläggande karaktärsdrag hos unga människor. Istället, menar han, är det framför allt de osäkra förhållandena på arbetsmarknaden som tvingar oss att ständigt agera som små minientreprenörer. När man inte längre kan stövla in på närmaste fabrik och ta första bästa jobb, när arbetslösheten är ett ständigt överhängande hot – då måste man vässa armbågarna, peppra CV:t och kamma sig noggrant. Då måste man vid varje tänkbart tillfälle göra sig till en så attraktiv aktör på marknaden som möjligt.

Med tanke på detta finns det ingen orsak att moralisera över 80-talisternas individualism. Fixeringen vid den egna personen är inte vårt eget fel, utan snarare en direkt följd av en samhällsordning där en ekonomisk logik styr varje steg vi tar, där vi i första hand agerar som marknadsaktörer och i andra hand som sociala varelser. Som den amerikanska statsvetaren Wendy Brown påpekar får de nyliberala samhällena i västvärlden sina medborgare att ”upphöra att vara en gemenskap” och förvandlar dem ”istället till en grupp individuella entreprenörer och konsumenter.”

Browns kommentar är på många sätt belysande för Sofia Falks och Carlos Rojas tidigare inlägg om 80-talisterna här på Newsmill. Skribenterna, två extremt framgångsrika mediefigurer (eller ”medieentreprenör”, som den sistnämnde kallar sig) födda på tidigt 1980-tal, skriver varsin text som mest av allt påminner om ett CV. De berättar att de startat tidningar, arbetat på ambassader, föreläst, rest, bildat företag, varit i PR-branschen. Artiklarna kantas av ord som ”starkt självförtroende”, ”kraft och energi”, ”fast forward” och ”vinna-vinna-situation”.

Falk och Rojas vill anpassa arbetsdagen efter eget behag, och kan inte tänka sig ett jobb som inte tillvaratar deras personliga kompetens. Sofia Falk, som inte blygs för sin individualism, skriver: ”Det är klart att jag måste prioritera mig själv. Mår inte jag bra, presterar jag inte bra.” Falk och Rojas framstår vid första anblick som två urtypiska 80-talister. Men hur representativa är de egentligen för sin generation? Och vem är det som tjänar på att de reproducerar bilden av den frisläppta, oberoende och fast anställnings-skygga 80-talisten? Flexibilitet, valmöjlighet, utmaning, kompetens – alla är de honnörsord i en global kapitalistisk ekonomi som premierar korta anställningar, minskad arbetstrygghet och individuellt företagande.

Att företrädare för närlingslivet söker göra dessa begrepp till paroller för de nya generationer som ska slussas ut på (den obefintliga) arbetsmarknaden är naturligtvis inte särskilt förvånande. Det ligger helt i linje med deras ekonomiska intresse. Men när 80-talisterna själva ställer sig i rad för att göra anspråk på dessa epitet blir det sorgligt. Hade Carlos Rojas menat allvar med att hans generation inte underkastar sig auktoriteter borde han kanske ha problematiserat begrepp som ”valmöjlighet” och ”utvecklande entreprenörsskap”. Hade Sofia Falk verkligen trott att världen går att förändra hade hon kanske försökt att skärskåda schablonbilden av 80-talisten som otålig, illojal och egocentrisk. Istället verkar de bara tradera samma gamla myt om den oberoende, rastlösa, individualistiska och övervinneliga 80-talisten som aldrig skulle kunna tänka sig att jobba nio till fem, men gärna lever sitt liv i olika chattkanaler.

Samma myt som legitimerar politiska angrepp på lagar om anställningsskydd och arbetsrätt. ”Jobbet är inget nio till fem-jobb för mig”, skriver Sofia Falk. ”Det är snarare en identitet, ett sätt att vara”. Retorikkonsulten Elaine Bergqvist fortsätter hennes tankegång i en egen artikel: ”Mardrömmen är ett nio till fem-jobb”. Säg det till de 142 000 svenska ungdomar under 24 år som just nu går arbetslösa. Att spy galla över nio till fem-jobben när var fjärde person i er generation saknar arbete är lika taktlöst som föraktfullt. Vems ärenden går ni egentligen?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s