Bränna bilar – enda protesten som finns kvar

Text om förortsupploppen i Aftonbladet 23/5 2013.

Samtidigt som upploppen i Husby sprider sig bland Stockholms förorter ser jag att flera bekanta på Facebook länkar till en artikel om att en högstadieklass i Fittja på eget initiativ städat områdets centrum efter gårdagens kravaller. ”Det här är fantastiskt!”, skriver en kvinna exalterat. ”Vilka elever!”

Vad, undrar jag, är det som är så fantastiskt? Att Fittja centrum återigen är rent så att de boende kan fortsätta åka till innerstan för att producera mervärde åt den jobbskatteavdragna medelklassen? Hur svårt kan det vara att förstå att problemen inte handlar om några bilvrak, utan om genuin social vanmakt hos människor i ett skövlat folkhem där statsministern går på hockeymatch och schlagerfestival istället för att göra något åt de problem hans politik gett upphov till? En stad där politikerna lägger miljoner på att designa en ny logga samtidigt som man svältföder skola, sjukvård och kultur.

Den politiska teoretikern Chantal Mouffe har hävdat att vi lever i ett postpolitiskt samhälle. Med det menar hon att de politiska partierna inte längre konkurrerar med varandra i form av fundamentalt olika framtidsvisioner, utan istället förenas i ett gemensamt försvar för den rådande samhällsordningen. Och när inga alternativ längre tycks möjliga, menar Mouffe, kommer medborgarna i allt högre utsträckning tappa tron på demokratin. Istället för politik kommer frustration och ilska att ta sig uttryck i form av våld och extremism.

I ett Sverige där inga partier, inklusive den så kallade oppositionen, är förmögna att erbjuda ett alternativ till den rådande ordningen och dess orättvisor, vad finns det för andra protestmöjligheter än att bränna bilar? De som på bekvämt avstånd från förortens realiteter moraliserar över upploppen får gärna svara på det.


4 kommentarer on “Bränna bilar – enda protesten som finns kvar”

  1. Camilla Weybridge skriver:

    Hej Daniel.

    Förlåt men jag blir rasande när jag läser såna här artiklar skrivna ur ett sånt extremt mansdominerat perspektiv.

    Vad är det du tycker är viktigt egentligen? Ska man till exempel lyssna på de maktlösa kvinnor i Sudan som stenas till döds endast för att de varit otrogna och som vill ropa ut till världen för att be om hjälp, men som inte ens vågar viska för att de fruktar döden om någon hör dem tala?

    Ska man lyssna på små skolbarn som mobbas av en minoritet av dominanta bråkstakar?

    ..eller ska man lyssna på 30 starka män som attackerar sina småsyskons skolor och sina hårt arbetande grannars butiker och livsdrömmar i välfärdslandet Sverige?

    Du, precis som alla andra män, blir exalterad av brinnande bilar. Du åker snålskjuts på denna misär för att få fram dina egna barnsliga drömmar om att vara den första i Sverige att förutspå ‘den stora revolutionen’. Pojke!

    Jag är en kvinna som är sambo med en muslimsk man. Jag bor i Husby. Det du skriver kommer bara ge skäl till mer upplopp på min tröskel. Män som du, som bara lyssnar på aggressivitet och våld istället för att lyssna på de som verkligen behöver höras borde tänka till ordentligt. Detta må vara en mansdominerad värld men det finns många män som kommit en bra bit längre än du har i att förstå sig på barn, ungdomar, kvinnor och hur samhället fungerar.

    Du ska veta att skolan här har många bra lärare som alla älskar barnen De har all läromaterial de behöver plus lite till och majoriteten av barn vill jobba hårt i skolan och komma någonstans i livet. Det är inte samhället som stoppar dem. Det är deras kompisar. Det finns en klick med skolbarn här som är lata och som både subtilt och brutalt mobbar de barn som vill fokusera på lektionerna. De kallar lydiga skolbarn för ‘knapsu’ vilket betyder fjolla eller bög och försöker utesluta dem. De här bråkmakarna är en minoritet i skolan, kanske max tre i varje klass, men de styr.

    Och om du vill veta vad den det största kulturella eller politiska problemet är härute så är det inte mellan invandrare och staten utan mellan invandrare och deras föräldrar. Omställningen inom familjer där föräldrarna är stöpta i en främmande kultur och all dess regler men där barnen känner sig mer svenska och hämmade av föräldrarnas ‘gammalmodiga’ och ‘främmande’ syn på hur de bör bete sig.

    Om vi träffades skulle vi säkert komma bra överens för man får en annan syn av en människa IRL än man får genom att läsa deras texter men du är för smart att gå med i den skara manschauvanister som utnyttjar dramatiken där andra far illa för att klistra på dina egna barnsliga slutsatser för att fylla meningslösa kliche-artade spalter. I’ve heard it all before. But only ever from men.

    Du bör istället lyssna in dig på den tysta majoritet av barn härute som stimuleras av skolarbete men som ingen lyssnar på eller är intresserade av. Fy skäms på dig som bara ser de starka, dominanta och aggressiva ungdomarna.

    Du kommer varken ha modet att lägga upp mitt brev här eller att svara på det eftersom jag inte har tuttat eld på en bil och för att du antagligen är fullkomligt ointresserad av det lugna könet.

    Du är säkert en trevlig man in real life och jag ber om ursäkt om jag går hårt åt här men när man har ett forum som du har ..think before you speak!🙂

    Allt gott

    Camilla W

  2. Daniel Strand skriver:

    Hej Camilla,

    Du tolkar min artikel som en uppmaning till mer våld och ett förkastande av de boende som, i likhet med dig själv, är emot upploppen.

    Detta är inte min poäng. Min kritik är inte riktad mot invånarna i Husby eller Fittja. Jag har full förståelse för de lokalbor som motsätter sig och protesterar mot kravallerna. Jag ifrågasätter inte motiven hos den högstadieklass som bestämde sig för att städa upp i Fittja centrum.

    Min kritik är enbart riktad mot de politiker, självutnämnda förortsexperter och Facebook-tyckare som på bekvämt avstånd från bilbränderna moraliserar över ungdomarna som deltar i upploppen. De kräver lugn och ro, fler poliser, att man ska kasta ut de inblandades familjer på gatan. Anledningen till att de gör det är att ett upprätthållande av den rådande samhällsordningen ligger i deras klassintressen.

    Du skriver att man ska lyssna på ”den tysta majoritet” av unga människor i förorten. Jag håller med. Men om vi verkligen vill förstå vad som hänt den senaste veckan tror jag att vi också måste lyssna på våldet och försöka begripa varifrån det kommer.

    Du individualiserar kravallerna genom att prata om ”30 starka män som attackerar sina småsyskons skolor” och ”en klick med skolbarn (…) som är lata.” Jag har svårt att se hur att 30 starka män samt en handfull lata skolbarn skulle vara tillräckligt för att få område efter område att brinna natt efter natt. Som Megafonen skriver i Aftonbladet idag:

    Det är tragiskt att kollektivtrafik, räddningstjänst och polis attackeras. Ledsamt att bilar brinner, att hus och lokaler skadas. Vi delar förtvivlan med alla andra som ser förstörelsen i våra egna kvarter. Det är just denna förtvivlan som tvingar oss att söka efter strukturella förklaringar som attackerar orsakerna.

    Strukturella orsaker ja. Stockholm är en stad där politikerna betalar fyra miljoner kronor för att designa en logga samtidigt som de skär ner på skolor och fritidsgårdar. Bibliotek stängs samtidigt som miljonärerna i Swedish House Mafia tilldelas 100 000 skattefria kronor. 2012 avsatte regeringen 100 miljoner till projekt i utsatta förortsområden som Tensta och Rinkeby. Samtidigt tilldelas Sveriges tre rikaste kommuner – Danderyd, Lidingö och Täby — 105 miljoner i RUT-avdrag (och denna siffra omfattar alltså enbart dessa tre kommuner.) Som The Guardian påpekade häromdagen är Sverige det land i hela OECD-området där de ekonomiska klyftorna växer snabbast.

    Så mycket för ”välfärdslandet Sverige”. I ett samhälle där de styrande börjat pumpa pengar till de allra rikaste istället för att hjälpa eftersatta kommer människor i allt högre utsträckning förlora tron på parlamentarismen. När politikerna inte längre representerar folket kommer missnöje att ta sig uttryck i form av våld och destruktion.

    Att påpeka det är inte samma sak som att uppmuntra till mer våld. Det är att försöka förstå varifrån våldet kommer.

    • Camilla Weybridge skriver:

      Tack för utförligt svar.
      Min poäng är följande:
      Männen som satte bilar i brand har inte artikulerat ett politiskt eller kulturellt budskap.
      Det finns många fredliga välformulerade inlägg debatter och nödrop från kvinnor och barn runt om i världen som ingen lyssnar på, skriver om eller debatterar.
      VARFÖR skall då dessa våldsakter leda till debatt och tolkning?
      I och med att du lägger ut en artikel som säger att vi måste försöka förstå varifrån våldet kommer är det DU som skickar ut budskapet att det först blir när vi attackerar andras egendom som vi blir hörda i samhället. Och det är fel.

      • Camilla Weybridge skriver:

        Bra journalistik ska handla om att luska rätt på de gömda orättvisor som sker runt om i världen. De förtryckta som inte har en röst.
        Det är ett syndrom av dålig journalistik att åka snålskjuts på de mest synbara våldsakter (som alltid utförs av män på bekostnad av kvinnor och barn) och försöka göra sig duktig i efterhand genom att dra ‘politiska’ slutsatser om varför de sker. Slutsatser som alltid råkar överensstämma med sina egna. Det är som gamar eller hyenor gör i vildmarken. Och vad tycker vi om dem?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s