Agonistics

Recension av Chantal Mouffes Agonistics i Aftonbladet 10/8 2013.

Under vårens kravaller i Stockholm hävdades ofta att förortsungdomarna borde engagera sig politiskt istället för att kasta sten. Det finns, förklarade borgerliga åsiktsproducenter, faktiskt demokratiska sätt att förändra samhället. Knappt hade de hunnit sätta punkt förrän politikerna i Alby ignorerade befolkningens demokratiska protester och privatiserade deras hem.

I sin nya bok Agonistics kommenterar den belgiska filosofen Chantal Mouffe upploppen i Paris och Londons förorter 2005 och 2011. ”Det som förvånande många observatörer”, skriver hon, ”var att revolterna såg ut som ett uttryck för blint våld utan några specifika anspråk. Upprorsmakarna hade så lite tilltro till politiken att de inte ens formulerade några krav. Ingen diskurs var tillgänglig för dem där de kunde artikulera sin ilska politiskt. Den kunde bara uttryckas genom våld.”

Utgångspunkten för Mouffes politiska filosofi är att politik handlar om konflikter mellan olika samhällsgrupper. Demokratins uppgift, menar hon, är att skapa institutioner där sociala antagonismer kan omvandlas till ”agonismer”, politiska kontroverser som utspelas enligt fastslagna regler. Så länge sociala motsättningar tillåts ta sig politiska uttryck kan våld och extremism undvikas.

Problemet med dagens demokratier är att politikerna försöker minimera utrymmet för ideologiska konflikter. Konkurrerande framtidsvisioner har ersatts av marknadsliberal konsensus, partierna trängs kring den politiska mitten. När möjligheten för demokratiska agonismer elimineras tappar medborgarna i allt högre grad tron på politiken, och vägen röjs för till synes irrationella våldsutbrott.

Men Mouffes kritik i Agonistics är inte bara riktad mot liberalismens hegemoni, utan lika mycket mot vänsterns anspråk på ett revolutionärt brott med den rådande ordningen. Gentemot teoretiker som Hardt och Negri, men också utomparlamentariska grupper som Occupy Wall Street, argumenterar Mouffe för att samtidens radikala rörelser måste ”engagera sig med” demokratiska institutioner istället för att riva ner dem. Ryktet om nationalstatens död, hävdar hon i en av Agonistics essäer, är betydligt överdrivet. EU, skriver hon i en annan, bör inte motverkas utan göras till en arena för konkurrerande visioner om Europas framtid.

För den yttersta vänstern är Agonistics kanske inte så sexig. Men boken handlar inte heller om vägen till ett socialistiskt samhälle bortom konflikter och motsättningar – en föreställning som Mouffe avfärdar som utopism – utan om betydelsen av att blåsa liv i den parlamentariska demokratins institutioner.

Händelserna i Husby och Alby var inte bara tragiska för de boende i området, utan för den representativa demokratin i sig. Svenska politiker står idag inför ett val: antingen börjar partierna utnyttja sitt parlamentariska utrymme till att uttrycka motstridiga samhällsvisioner. Eller också fortsätter de att formulera varianter på samma marknadsliberala tema – en linje som lär ge upphov till ännu färre politiskt engagerade medborgare och fler brända bilar.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s